Rate this:

William Engdahl är oberoende journalist, ekonom och statsvetare. Här nedan är hans intervju till en rysk tidning NV (Nevskoje vremja).

Mr Engdahl, kritiken av USA: s utrikespolitik som kommer från en amerikansk expert är ett sällsynt fenomen. När har ni först ifrågasatt den västerländska ”riktlinje”?

- Till mina nuvarande åsikter kom jag inte omedelbart. Som ett barn från kalla krigets tid har jag sedan barnsben trott att Amerika erbjuder världen frihet, demokrati och framgång. Min första utbildning fick jag vid Princeton University under 1960-talet. Då var jag inte intresserad av geopolitik och drömde om att bli advokat. Men efter sju år i USA reste jag till Europa för att göra min avhandling vid Stockholms universitet. På den tiden var det Vietnamkriget, som tvingade mig titta på mitt hemlands beteende ur ett nytt perspektiv. Efter min avhandling har jag under tio år arbetat som frilansjournalist i New York. Det var under 1970-talet när oljekrisen härjade i västvärlden. Jag är av naturen en nyfiken person och intervjuade många representanter för energi-företag. Genom att kommunicera med dem kom jag snart fram till en insikt att krisen manipulerades av sju energibolag – fem amerikanska (Standard Oil, Shevron, Golf Oil, Mobil Oil, Texaco) och två brittiska (British Petroleum och Royal Dutch Shell). Efter att har grävt djupare i denna fråga gjorde jag en annan upptäckt-  att från början av 1900-talet har dessa företag haft ett nära samarbete med större banker på Wall Street och i synnerhet bankirfamiljen Rockefeller. År 1984 flyttade jag till Tyskland och återigen fick möjlighet att se på världen genom européernas ögon.

I era böcker och artiklar talar ni om i detalj hur under den första hälften av 1900-talet rollen som supermakt gick över från Storbritannien till USA. Hur kunde detta hända?

- Till denna fråga har jag ägnat en hel bok The Century of War. Redan under 1913 har i USA skapats ett privat emissionscentrum – Federal Reserve, som tog över utgivning av dollarn (tidigare bara staten kunde ge ut pengar). Bakom denna bluff stod de största bankirer från Wall Street – Rockefeller, Morgans, Warburg och andra. Under första världskriget blev de sagolikt rika p a v alla vapenleveranser, men har inte lyckats att uppnå den globala dominansen över världen. Först när på 1920-talet och 30-talet det brittiska imperiets nedgång blev oundviklig har den amerikanska ekonomiska eliten var beredd att ta över det brittiska ”arvet”. Redan år 1939 finansierade Rockefeller Foundation i hemligheten ett projekt ”Studie av krig och fred” som skulle leda Council on Foreign Relations. Naturligtvis var det Sovjetunionen som vann kriget (i det militära avseende) och inte USA, men det var USA som drog från segern över Hitler den största möjliga nytta. År 1944 etablerades det Bretton Woods finansiella system då dollarn blev världens reservvaluta. Detta gjorde för USA:s finanselit möjligt att steg för steg få kontroll över den finansiella världen och hela den globala ekonomin.

Tog amerikanerna hänsyn till den brittiska erfarenheten av att bygga sitt imperium? Som bekant de smarta lär sig av andras misstag …

- USA: s elit som har antagit engelsmännens säkerhetspolitiska doktrin inte ville göra samma misstag. USA har utvecklat en lysande strategi för dominans genom att noggrant undvika ordet “imperium”, istället började de att framställa sig själva som ädla försvarare av demokrati, mänskliga rättigheter och fri företagsamhet. Men under denna humanistiska mask döljer en klassisk kejserlig doktrin, kärnan av vilken uttrycktes av romarna med frasen ”söndra och härska”. USA kunde inte tala öppet om sina planer eftersom amerikanerna är fredligt folk och inte särskilt intresserade av de internationella frågorna. Speciellt för dem har eliten tänkt ut en propagandamyt om att USA är en sådan ”good guy” som vill bekämpa alla “bad guys” för mänsklighetens lycka.

USA:s väg mot att dominera världen ägde rum under det kalla kriget. Vilka problem löstes under denna tid?

- Det kalla kriget var inte alls oundvikligt, vilket är en vanlig uppfattning idag. Inledningsvis ville amerikanerna ansluta även Sovjetunionen till deras finansiella system. Men Josef Stalin fattade rätt beslut genom att vägra att ansluta sitt land till Bretton Woods-modellen. Först då tillämpade amerikanerna plan B och beslöt att vända Sovjetunionen från en allierad till ett ”totalitärt monster”. USA: s propagandamaskin har målat Sovjet som ondskans imperium, som man kunde vänta vad som helst ifrån. Jag minns mycket väl hur i skolan var vi tvungna att ta med en vänstra hand sitt högra öra och de förklarade till oss att det var det enda sättet att skydda sig från exponering för strålning efter explosionen av den sovjetiska bomben. I själva verket kan du placera hundra händer runt ditt huvud, men det kan inte rädda en människa från strålning! Med hjälp av sådana aktioner har man planterat i medvetandet hos vanliga amerikaner som jag en tanke att Ryssland var den största fienden för mänskligheten.

Vid denna tid skapades en militär organisation Nato, som har gett USA: s militär dominans över västra Europa. Det började en ökad penetration av amerikanskt kapital i Asien, Afrika och Latinamerika. Den moderna kapitalismens specialitet är att kapitalet ständigt tvingas att expandera till nya ”jungfruliga” territorier.

Till slut i början av 1970-talet har Bretton Woods-systemet kommit in i en period av allvarlig kris. Det blev inte längre möjligt att fritt byta ut pappersdollar mot guld. Sedan, för att rädda dollarn från oundviklig kollaps, var det beslutat att höja energipriser. Detta problem löstes genom oljekrisen år 1973. Enligt den officiella versionen höjning av priserna orsakades av en konspiration mellan OPEC-länderna, som beslöt liksom att straffa väst för deras stöd till Israel i kriget 1973. Liksom med hjälp av en sådan utpressning arabiska ledare försökte få USA och Västeuropa av att sluta förse Israel med vapen. Faktum är att den abrupta ökningen av oljepriset var västmakternas skapelse, som de kom överens om redan före kriget (i maj 1973) vid ett möte med Bilderberggruppen i Sverige. Jag bekräftade denna slutsats i en privat konversation med Sheikh Zaki Yamani, som på den tiden var ministern för oljeindustrin i Saudiarabien.

Men varför var det nödvändigt att utsätta den västerländska ekonomin för en sådan “chockterapi”?

- Eftersom alla betalningar för oljan var uteslutande i dollar, gav den åtgärd möjlighet att för en viss tid förlänga dollarsystemets livslängd. Och sedan (år 1979) bestämde sig USA för att göra mindre justeringar i den globala finansiella modellen. Till en nackdel för den verkliga ekonomin har USA satsat på att trycka pengar, skapa inflationer av finansiella bubblor och flytta produktion till ”tredje världen” där en billig arbetskraft är koncentrerad. I slutet av 1980-talet har västvärlden återigen stod vid avgrundens rand på grund av en onormal ekonomisk inriktning.

…men sen kom upplösning av Sovjetunionen och upplösningen av hela Östeuropeiska blocket …

- Exakt! Amerikanskt kapital började strömma på nya områden och parasitera på Rysslands och Östeuropas ekonomi. Man stängde ner tusentals fabriker och forskningsinstitut och miljontals människor plötsligt befann sig under fattigdomsgränsen. Samtidigt som värdefull personal, maskiner, utrustning och resurser för bara småpengar började strömma till väst, vilket gjorde att den amerikanska ekonomin kunde förlänga sitt liv med nästan tjugo år. Jag tror att Ryssland har betalat ett oerhört högt pris för privatisering utförd av Mr Tjubajs enligt recepten från hans amerikanska rådgivare.

Är det bara USA som bär skulden för kollapsen av Sovjetunionen?

- Självklart inte. Den huvudsakliga rollen spelade allvarliga ekonomiska problem i Sovjetunionen. Till exempel i Amerika var det balans mellan det militär-industriella komplex och den civila ekonomin. Om t ex vetenskapsmän från Pentagon uppfann mikrochips och Internet alla dessa kunskaper omedelbart strömmade in på den ”fredliga” industrin. Ryssland, tyvärr har inte kunnat skapa ett sådant system.

Efter att ha analyserat den ekonomiska svagheten i Sovjetunionen, bestämde USA i slutet av 1970-talet att skapa instabilitetsområden omkring landet. Zbigniew Brzezinski, som var president Carters rådgivare, föreslog att föra till makten i Afghanistan en anti-sovjetisk regim samt etablera hotet om islamisering av sovjetiska Centralasien. Sovjetunionen hade inget annat val än att ingripa i de inre angelägenheterna i detta land och detta krig (Afghankriget) har blivit för Ryssland ”eget Vietnam”. Då på 1980-talet förklarade Ronald Reagan en “Star Wars eran” och tvingade Sovjetunionen att lägga ut astronomiska summor på kapprustning.

Slutligen år 1986 övertalade USA kungen av Saudiarabien att tillfälligt sänka oljepriser och därmed tillfoga ett avgörande slag mot den sovjetiska ekonomin. Under dessa omständigheter var det nödvändigt att döda fienden på den politiska nivån och Washington involverade Moskva i samtal angående den tyska återföreningen. Den dåvarande amerikanska utrikesministern James Baker lovade Gorbatjov att efter återskapandet av en enad tysk stat skulle Nato inte ens för en tum flytta österut. Men han höll inte sitt ord då alliansen har inte bara kommit närmare Rysslands gränser, men också försökt att dra in i sina led Georgien och Ukraina.

Efter kollapsen av Sovjetunionen och efter segern i det kalla kriget svepte en våg av eufori över västvärlden. Varför njöt USA inte länge av sin storhetstid?

- Efter försvinnandet av det sovjetiska imperiet har USA:s svår huvudvärk naturligtvis försvunnit. Men det betyder inte att de inte mötte nya utmaningar. Nästa steg var den maximala dämpningen av en annan potentiell rival – Japan. Detta gjordes på 1990-talet genom kollapsen av Tokyo börsen, varefter den japanska ekonomin störtade ner i djup depression. Sedan kom de andra asiatiska tigrarna – Sydkorea, Thailand och Indonesien. Undergräva deras makt var viktigt inte bara ur ekonomisk men även ur en politisk synpunkt, eftersom de ovan nämnda länderna erbjudit en annan modell av utveckling. Det var inte amerikansk vild cowboy kapitalism och inte den sovjetiska planekonomin, men ganska rimlig modell av en ny typ. Amerikanska spekulanter utlöste Asienkrisen år 1997 som kom att stärka dollarn. Det var då man började exportera till dessa länder amerikanska statsobligationer och andra värdepapper.

Det verkade som om under sådana framgångar skulle Pax Americana vara för evigt. USA:s finanselit fick en känsla av straffrihet och började varva upp spiralen av den virtuella ekonomin. I USA påbörjades massproduktion av finansiella derivat som lovade säkra transaktioner med värdepapper. Finansiärerna försökte övertyga amerikanerna att om t ex en familj inte kunde betala tillbaka lånet, skulle banken som utfärdat derivaten, omedelbart komma till undsättning. Man gav lån till alla även till de som var insolventa. Derivat i sin tur köptes av kineser, japaner, ryssar och andra Washingtons ”partner”. Priset för en sådan ansvarslös politik kom år 2008, då USA drabbades av den finansiella tsunamin.

President Barack Obama ofta läxar upp “Fat Cats” på Wall Street och lovar att ägna mer uppmärksamhet åt ekonomin. Kanske kommer han att kunna bryta finanseliten?

- Man ska inte ha några illusioner om Obama! Han är precis likadan skyddsling av finanseliten liksom både Bush och Clinton, Reagan och Carter. Den amerikanska finanseliten satt honom som president av en enkel anledning. Fram till år 2008 har det västerländska samhället blivit upp till halsen mätt på cowboyen George W. Bush och finanseliten behövde en sådan amerikansk ledare som skulle utstråla humanism och fredlighet. Men vad hände egentligen? Så fort Obama har flyttat in i Vita huset stärkte han USA: s militära närvaro i Afghanistan och sköljde den amerikanska makten över Pakistan. Och det senaste kriget i Libyen är också USA:s arbete. Nicolas Sarkozy och David Cameron spelade en roll av supermän i en film vars manus var skrivet av amerikanska strateger.

Jag tror att Amerika kan komma ur krisen bara om regeringen skulle kalla till svars den ekonomiska eliten, återupplivar sin industri och ger upp ”vilda-västern” liknande utrikespolitik. Washington dock knappt kommer att lyssna till mitt råd. Med en stor sannolikhet kommer USA fortsätta att kämpa för att behålla dollarsystemet, så kaos i Eurasien och förhindra enandet av sina konkurrenter – Ryssland, Kina och Europa. Jag utesluter inte risken att Amerika skulle kunna utlösa en större regional konflikt i Mellanöstern eller till och med ett Tredje världskrig. Man kan vänta vad som helst från finansmaffia på Wall Street.

Kan andra stormakter motverka detta scenario?

- Stoppa den vansinniga “American Cowboy” kan bara Ryssland, Kina och Europa. Men idag när kollapsen av Pax Amercana och dollarns finansiella system är nästan oundvikligt, allt beror på deras mod. Kommer de att samarbeta med varandra? Eller tillåter de USA att ta kontroll över Eurasien genom doktrinen om “kontrollerade kaos”? Säkerheten av hela mänskligheten beror på svaren på dessa frågor.

Personligen har jag länge varit en anhängare av ett närmande mellan Ryssland och Kina – dessa länder kan överleva bara tillsammans. Dessutom de ryska och kinesiska ekonomierna ömsesidigt kompletterar varandra. Kina är ”fabriken” av vårt århundrade och Ryssland är ett lager av naturresurser. Men Ryssland har en mer konkurrenskraftig fördel som Kina fortfarande inte har -  duktiga vetenskapsmän och ingenjörer som är kapabla till icke-standardiserat kreativt tänkande. Man ska inte luras av USA:s teknologiska effekt eftersom alla amerikanska framgångar gjordes möjligt endast tack vare duktiga forskare som hade emigrerat från Tyskland under Andra världskriget och det forna Sovjetunionen under 1990-talet. Egna genier föds sällan i Amerika.

En allians mellan Ryssland och Kina kommer att göra världen till en mycket säkrare, rättvisare och mer human plats, vilket man uppnår genom att förebygga allvarliga militära katastrofer. Nu beror det endast på den ryska eliten om en sådan allians kan vara möjlig eller inte. Tråkigt nog men några av Rysslands toppmänniskor har sin förmögenhet i västerländska banker och förknippar Rysslands framtid med det sjunkande västerländska Titanic. Man bör inte falla för dessa illusioner! Jag skulle bli mycket glad om till den rysk-kinesiska alliansen skulle ansluta sig även kontinentala europeiska länder som Tyskland, Italien och Frankrike (efter avgång Sarkozy). Men denna situation beror också på eliten.

Källa

Bild